Torhildur

jag glömde skriva igår att Nora har sen en vecka tillbaks slutat me napp. Helt plötsligt spottar hon bara ut den. Det var ju bra för själv hade napp tills jag var 5.5 år och använde mina 100-tals nappar på ett ganska neurotiskt sätt. Jag låg på rygg, hade en napp i munnen och travade sen nappar upp på näsryggen tills de trillade av, då bytte jag ut nappen som var i munnen. (Den var nämligen tvungen att vara sval) och så höll jag på. Jag kan lugnt påstå att sluta använda napp var ett stort trauma! Idag har vi varit hos våran bvc-barnmorska och tillika husgud, Torhildur. Jag bara äääälskar att gå till henne. Hon är så snäll, mysig, säger vackra saker och verkligen bekräftar oss som föräldrar. Säger saker som "Nora är så fin" "Hon är verkligen ett harmoniskt barn". Allt detta vet ju vi men när någon utomstående säger det känns det ännu bättre. Hon har själv 5 barn så hon har ett avslappnat sätt till förldrarskapet. Det är inte så skitnödigt liksom. Som tex jag har ju en sockerfacist i min grupp. Den mamman tycker att dagens barn får i sig för mkt socker så hon ska skriva ett brev till kommunfullmäktige och säga att barnen på dagis bla bla bla, och jag anser att man kanske inte behöver mata ungarna med strösocker men jag tänker å andra sidan inte stressa upp mig för lite burkmat. Det tyckte Torhildur jag gjorde helt rätt i..