skrikis

Idag har vi varit på "Öppet hus" på ett föräldrarkooperativ (dagis) ifarsta. Rent fysiskt var det jättefint, belagt i ett 1700-tals villa med kakelugn, liten gård m egen pulkabacke, nära vattnet sen verkade själva verksamheten oxå jättebra. Deras verksamhet använder Reggio Emila-pedagogik; tar tillvara på barnens kreativitet och försöker stimulera deras konstnärliga ådra. Undra om man gillar den iéen lika mycket när man kommer hem och Nora har ritat med tusch på varenda vägg inkl soffor bord? I vilket fall som helst hade barnen hade sin egna lilla målarateljé med små ministolar och små minibord till. Just nu hade de "Kattema", de ritade katter, fotograferade katter och berättade om katter de kände. Då kunde Nora berättat om våran katt; världens mest irriterande.. Jamar i 100 år för att få gå ut sen är han ute i 3 minuter sen kraffsar han nästan hål på fönstret för att få komma in. Men Nora berättade inte om Assar, hon gjorde som vanligt när hon är trött och det inte händer tillräckligt mycket. Hon skrek!! Nu skrek hon bara lite lagom och kunde distraheras med saker att tugga på så vi tackade för oss och drog innan hon drog igång på riktigt. Man vill ju inte bli bortsorterad i ansökningshögen bara för att de inte vill ha en skrikis!