Kofi Annan

Jag försöker leva i nuet, njuta och ta tillvara på varje dag med Nora men ibland kan jag inte låta bli att längta tills hon blir större. Tänk när hon börjar gå eller när hon börjar snacka, shit va kul! Att hon börjat krypa innebär ju att vi måste städa och dammsuga mycket oftare än vad vi gjort tidigare. Tjejen på SATS sa "Kan du inte fästa en golvmopp på tröja, så städar hon själv?" Det kanske vore nått! Men jag undrar om der räknas som barnarbete? För jag skulle ju bli lite skärrad om Kofi Annan knackade på dörren och trycker upp FN:s barnkonversion i ansiktet på mig.
Jag vet att många barn är rädda för dammsugaren, inte Julian som ligger och kramar slangen när hans mamma städar, men det känns ändå lite som att vi dammsuger alltför sällan då Nora börjar gråta när vi plockar fram dammsugaren. Kanske kan vi ha lite terapi här på dagarna och närma oss dammsugaren sakta men säkert . Jag undrar vem som blir botad först, Nora eller jag?