mammig

Anledningen till att jag inte bloggade igår var att hela dagen var grå, trist och allmänt jobbig. (Kollade på klockade och längatde efter Jörgen fr kl 13) Nora har på 2 dar klivit in i en separations-ångest-fas och blivit jättemammig. Det är lite gulligt och smickrande...i en kvart.. men när man ska hämta morgonens andra kopp kaffe kl 0715 och tar tre steg bort från henne mot köket och hon börjar gråta hejdlöst och hjärtskärande då är det inte så kul. Och framför allt inte när detta pågår hela dan! Hon är hur nöjd som helst när hon sitter som en lite appa på min arm men varje gång jag sätter/lägger ner henne gråter hon hejdlöst, till jag lyfter henne.. Det är verkligen en utmaning att försöka göra saker med en arm och sen bära en liten Nora med andra armen. Pust.. detta är en fas (som allt annat) men ack så provocerande. Borta är tanken "jag kommer aaaldrig bli irriterad på mitt barn" Den försvann föresten den perioden hon vägrade lägga ner huvudet på madrassen trots att hon var så trött att att hon blundade och skrek. Men nu ska jag gå och öppna dörren till en granne som ringde och sa att han hade morsan katt hemma hos sig- den hade smitit in. Stackars, hon gör allt för att slippa umgås med Assar.