dagis

Bland det skönaste med att att inte ha barn var att man visste exakt hur man skulle vara mot dem och hur man inte skulle bete sig mot dem; jag tex skulle låta mina barn kladda med maten, jag skulle aldrig bli arg på dem när de busade utan visa dom nått annat kul att göra, mina barn skulle börja på dagis tidigast 1 1/2 år. (Varför ska nån annan uppfostra om mina barn?) Mm mm mmm
Efter idag är jag av en annan åsikt. Nora har vägrat bli matat hela dan och det enda som funkat är att äta korvbitar.. Själv! Jag som skulle ha en buddistisk hållning till mat höll på att strypa henne när hon tittade retsamt(?)på mig och spottade ut maten på golvet och Anticimex skulle ha behövts här efter lunchen. Eller när hon drar katten i svansen, så han lyfts upp, för 44:de ggn och han river henne och hon börjar grina då funderar jag på om inte dagis är ett bra alternativ till för att få positiv stimuli istället för att jag börjar hota med att kasta ut henne genom fönstret.