G

Nora är fortsatt sjuk med hög feber och efter att ha kört en restrektiv sockerlinje med henne i 1 1/2 år, förutom när morfar är barnvakt?!, känns det oerhört märkligt att erbjuda henne Festis och glass till frukost. Allt för att få henne att äta nånting, detta efter hon hade nobbat både välling och lite smörgås. Hon såg ut som en liten urvriden trasa där hon satt i mitt knä, glansiga ögon som hängde på halvstång, glödhet och bara ville mysa; inlindad i sitt täcke.

Skönast var ändå min kompis G som avundsjukt påpekade att livet som liten sjukling lät ganska bra. "Jag vill också ha Festis och glass till frukost! Kan jag komma på en gång?"