pollen

Jag bloggar så sällan för jag lider av pollenallergi. Jag har nånstans på vägen blivit sur, bitter och djävligt tråkig. Läste gamla bloggar och kom på hur sarkastisk och rolig jag va trots att jag säkert var ännu tröttare då. Numera kastar jag DN´s På stan direkt, längtar efter att få vara själv så jag kan få städa i fred, blir irreterad när jag missar trädgårdprogram på Tv. Men det är väl bara att acceptera läget så kanske det vänder. Men det är ju en av grejerna med att bara ha ett barn - man har aldrig vart där förut och man tror att nu är det så här förevigt. När Nora var riktigt liten trodde jag (fick känslan av) att nu kommer jag aaaldrig mer få sova en hel natt och jag kommer aldriig sluta amma. Hon kommer hänga vid brösten tills jag är 100 år. Men ammandet tog ju slut så förhoppningsvis har även den här svackan ett slut.