ljuv musik i mammaöronen

I februari blir Nora 21/2 år och nånstans har jag hört (troligtvis från min kloka mamma) att dom små börjar bli lite rädda och fundera över extensiella frågor. Hos Nora märks detta ganska tydligt. Hon har blivit lite mörkrädd, gråter när jag lämnar henne hos dagmamman. Det gör ont i mammahjärtat men jag vet ju oxå att hon har det bra där så jag är inte orolig. Men det kanske mest tydliga är i att hon blir rädd när hon kollar på barnprogram. Vi kollade på Bolibompa och de visade en film om grodan Grobi. Handlingen var typ att han skulle hjälpa sin mamma att hämta flyglarver hos hos grannen men så kom regnet och sköljde bort honom. Grobi flöt iväg i en resväska (Guud, va overkligt!!) Nora satt som förstenad och frågade förskräckt var är hans mamma? och Mammma! Har han ingen pappa? I mina mammaöron låter det som ljuv musik - för det hon säger är ju att med mamma och pappa i närheten så kan ingenting farligt hända.