3-åringen vs 33-åringen

Vi fick boken Leva med barn när Nora föddes. Jag hittade en text om 3-åringen v.s 33-åringen. Så gott folk, this is me..


Den vänliga och älskvärda 33-åringen.

Som barn upplever man ofta sin 33-årsförälder som en vänlig och älskvärd person med mycket bestämda åsikter. Nu har föräldern passerat den "oroliga" 28-års åldern.
33-åringen visar stor tillgivenhet för sina barn, vill vara med och spelar ibland fotboll med barnen. Föäldern börjar nu också på allvar behandla pojkar och flickor olika.
Nu börjar man också märka ett ökande intresse hos föräldern för den egna kroppen. Papporna försvinner allt oftare ut i elljusspåret, mammorna byter kläder och frisyr.
På kvällarna pratar föräldrarna allt oftare om sex, men föräldern är fortfarande inte mogen att ge någon mer fullständig beskrivning utan ger bara enkla och korthuggna svar när man frågar.
Föräldern börjar nu också prata med fler ord: självförverkligande, jämnstäldhet, karriär. Den börjar nu också bete sig mer som barn, dvs med gräl, slagsmål och fantasilekar. Man märker nu också ett starkare intresse hos föräldern hos för andra människor, både jämnåriga kamrater och tjugoåringar.
Men 33-åringen är fortfarande omogen och sårbar i en kamratgrupp, inte minst vid s k fester.

Texten är tagen ur sitt sammanhang när man inte får läsa om den älskvärda 3-åringen, men det blev roligare så här.