Samtalet som är värt att vänta på.

Jag ligger brevid Frank och försöker få honom att sova. Hemtelefonen ringer. Kritiskt läge, så jag vågar inte gå upp och svara. Det slutar och mobilen börjar ringa direkt. Vadi hela helvetet??? Nu måste jag svara. Jag smyger upp men Frank vaknar till ändå. Jag lubbar ner för trappen, mobilen tystnar (hemligt nummer) och hemtelefonen ringer. Jag lubbar uppför trappen i jakt på den trådlösa. Hinner inte, är nu lätt svettig och irriterad. Chansar på jobbet, och så rätt jag hade. Nu ska jag jobba inatt; jag är så glad att jag dansar och sjunger här hemma.