Tid till ingenting

En vecka kvar i paradiset och värmen. Folk har börjat åka från området hem till sin vardag i Sverige och var och varannan kväll består i en avskedsfest för någon på området.

Själva blandar vi hemlängtan med fasa över att våra åtta veckor i solen nästa är slut.

Med en vecka kvar börjar vi också prata om vad som har varit roligast, minnen, vad vi kommer att sakna mest och vad vi längtar efter hemma i Sverige.

Ett av mina starkaste minnen kommer att vara en av kvällarna i Baan Krood under vår utflykt före helgerna.

Vi hade stökat av kvällens middag på den enda restaurangen som låg inom rimligt gångavstånd, ett litet ställe som låg längs stranden 15 meter från vågorna som rullade in.

På väg hem till vår bungalow och klockan är runt 6 på kvällen och med middagen redan avklarad finns det inte så mkt mer att fördriva tiden med. Nora frågar: Kan vi inte gå ner till vattnet och hoppa i vågorna? Jo självklart! Nora kastar av sig kläderna. Mamma H behåller som tur är sina på och längs på en nästan öde strand som stäcker sig nästan en mil runt bukten så står H och Nora i skymningen och hoppar i vågorna. En underbar syn och Nora tycker att det är fantastiskt roligt.

Här på andra sidan jorden får man verkligen Tid till ingenting (Citat från en känd artist. Första som gissar rätt får en guldstjärna...).

Om en dryg vecka samma tid på kvällen är det makaroner som skall kokas och korv som skall stekas.