Det här är bara början

Frank tog sina första steg sista dan i Thailand, men det är inte först nu han släpper taget och går rätt ut. Jag och Jörgen blir självklart alldeles till oss när han släpper taget och stapplar runt där hemma. Tyvärr så innebär ju hans mobilitet att Nora får vara mindre i fred. Där sitter hon i lugn och ro och ritar, så kommer han gående och sliter till sig hennes teckning och i ett nafs så har han ätit upp hennes finaste teckning. Hon blir aparg på honom, och han blir aparg när vi lyfter bort han.
Som en tillbakakaka vill hon "hjälpa honom" när han kommer gånde. Fast hon håller inte fram händerna så han kan stödja sig utan tar hon tag i hans händer och blåhåller. Gärna bakom hans huvud. Det ser ut som ett dåligt polisgrepp.
Han gapar, jag gapar på henne, hon gapar tillbaka.

Annars ganska skönt att va tillbaka på jobbet :)